DEN SOM SÖKER HAN FINNER.....

Fått en liten "gliring" om att jag ev skulle vara ansvarig för felinbjuden domare till Klackbergsgården...
Om det har jag ingen aning - dock har jag som mångårig sekreterare i SGDK/m  flera gånger hos SKK ansökt om officiell utställning för SGDK, bl a  i Norberg  augusti 2011.....

Vg se bifogad protokollutdrag från styrelsmöte i SGDK/m 2009:
.......................................................................

- Diskuterades officiella utställningar 2011.

 Beslutades att via SGDK/C ansöka om officiella utställningar 2011

 enligt följande;

 Sollentuna 2011-03-19

 Norberg (Klackbergsgården) 2011-08-07

 Jens kontaktar JÄKK  ang. utställning samma dag.

 ...................................................................

Det innebär alltså att klubben senare har ändrat datum för utställningen men glömt att meddela domaren.........
........och då hade jag redan lämnat styrelsen...

Så enkelt var det det med det!!!

HALLELUJA.!!!...VAD VI HAR DET TREVLIGT PÅ VÅRA MÖTEN!!!!!

Följande inlägg är bl a en reaktion på en kommentar till föregående inlägg, där kommentatoren tycker att jag som icke medlem i klubben inte skall "gnälla". Det finns skäl till att jag, efter 38 års medlemsskap valt att att avsluta detsamma.....


Så kan det nog låta i många frikyrkolokaler runt om i landet - och så verkar det låta på Facebook när det gäller SGDKs utställningar också. JAG TYCKER DET ÄR ALLDELES UTMÄRKT!!! Det skall vara trevligt, mysigt, roligt, glädje, spänning - ja, mycket mer på klubbens utställningar, från norr till söder. Och så har det varit under de allra flesta år jag haft förmånen att besöka, deltaga, arrangera, döma på utställningar från början av 70-talet. Det är inget konstigt med det. Det konstiga nu för tiden är att man måste TAAAAAALA OM hur trevligt det är. Varför? Är det därför som man med alla möjliga konstgjorda medel försöker få upp en stämmning som annars inte skulle infinna sig?? Match-race?? BIM-BIS???
I nästan 40 år har klubbens medlemmar lyckats klara sig igenom sina utställningshelger i södra, västra, mellansvenska och norra avdelningarnas regi utan en massa extra krimskrams. BIS-valp, BIS-veteran och slutligen BEST IN SHOW-vuxen som grädde på moset har varit det som gällt...
Det verkar som om man nu bara fokusera på hur TREVLIGT man ska ha det på utställningen..?!?!?

Att arrangera en utställning kräver lång framförhållning och planering och ställer stora krav på ansvariga i styrelsen.
Inför årets Klackbergsutställning anlände söndagens domare EN VECKA FÖR TIDIGT till Arlanda - pga felinformation!!!
Pga pågående Pridefestival i Stockholm var hotellsitutionen prekär - han inhystes i en svit på hotell, biljett bokades för hemresa och ny t/r- biljett bokades till rätt helg...... Det är medlemmarnas pengar vi talar om......
Denna fadäs är inget annat än en jävla praktskandal, skämmigt och förbannat uruselt skött....
Man kanske hade för mycket att göra med trevlighetsplaneringen???

Efter varje officiell utställning som avhålls i Sverige måste arrangören - specialklubb, länsklubb osv, leverera utställningsresultaten till SKKs registreringsavdelning INOM TRE VECKOR....

Den 17/8 hade resultat från SGDKs utställningar i Vännäs (11 juni), Simmatorp (19 juni), Borås (2 juli) och Hässleholm (24 juli) INTE rapporterats in till SKK. Det innebär t ex problem för de utställare som ev fått sitt tredje cert på sin hund. Championatet har inte blivit registrerat.
Alltså fyra officiella utställningar arrangerade av SGDK har inte avrapporterats på ett korrekt sätt till SKK.
Klubbar har blivit av med sin officiella status för mindre....
Detta är pinsamt, skämmigt och riktigt uruselt....

Om någon undrar varför jag valt att inte vara medlem i en klubb som inte ens kan leva upp till de mest elementära kraven på en OFFICIELL status, så är ovanstående en del av svaret......

MEDALJ OCH BULLE TILL ALLA.......

Jag har ingen som helst erfarenhet av dagis, på något sätt, men jag hörde ett uttryck en gång ang roliga tävlingar för barnen, t ex Barnens Vasalopp, Barnens Maraton o dyl.....i "rättvisans namn" tilldelades alla deltagande barn ett diplom och/eller medalj och kanske en bulle. "Alla hade vunnit".....

SGDKs ordförande går ut med fråga på Facebook om BIM-BIS finalen på Klackbergsgården.....

Ja herregud - vad ska man säga?!?!

SGDKs augustiutställning i mellansverige har funnits sedan 1966 och fr o m början  av 70-talet har den sin nuvarande form,  med  färgutställning. Dubbelhelgen med färg- respektive officiell utställning tillkom betydligt senare.

Efter att SGDK delats in i fyra avdelningar blev rutinerna desamma i hela landet, dvs färgutställning på lördagen och officiell utställning på söndagen.

Klubbens färgutställningar har av de allra flesta aktiva utställare, styrelser och andra ansetts som årets absoluta höjdpunkt. En klassvinst eller ännu bättre, en BIS-placering har rankats betydligt högre än söndagens resultat.

Domarna vid färgutställningarna har varit framgångsrika och välkända uppfödare av rasen, framstående handlers eller andra väl meriterade grand danoisprofiler. De har kommit från hela världen och deras åsikter har i de flesta fall respekterats högt.

Låt det vara så även i fortsättningen!!! Varför löjliga uppsamlingsheat för "förlorare"? Vad blir nästa steg? Ett särskilt BIS för alla som kommit tvåa i respetive klass? Eller kanske ett BIS för alla som fått Very Good eller lägre? Om inte det skulle räcka så kanske man kan införa ett BIS för hundar vars ägare har en moster i Bollnäs vars hamster heter Kurt?  Då har väl snart alla fått en chans att glänsa i en final? Som sista utväg kanske man vid utgången  kan ha en "fiskdamm" där alla får nåt med sig hem?? En bulle kanske?

Vi är väl lite mer vuxna än dagisbarn och kan ta och förstå att vi inte vann i år...bättre lycka nästa år!!

Ch Night Flight's Ostronorgie - BIS Härjarö 2000

Ch Night Flight's So Far So Good - BIS Härjarö 1999

LUMPARMINNEN, HUNDUTSTÄLLNING, FÖDSLAR OCH DÖDSLAR.....

Så här i mitten av veckan börjar det kännas som om jag "landat" efter en, i flera bemärkelser, innehållsrik och omtumlande helg...
Sedan länge hade jag en inbjudan att döma  på Jämtland/Härjedalens utställning i Svenstavik, bl a en del raser som jag skulle göra debut på. Det är verkligen ett sätt att få liv i magens alla fjärilar....nervöst som bara den!!
För drygt 40 år sedan muckade jag från militärtjänsten vid regementet A4 i Östersund efter ett mycket trevligt och lärorikt år. Efter det året har Östersund och Jämtland en stor plats i mitt hjärta. Bara jag hör ordet "Östersund" blir jag på bra humör. Så det var med dubbel glädje jag tackade ja till domarinbjudan.
Senare bestämdes att jag skulle komma upp några dagar tidigare för att med en hemflyttad jämtlänning få en rundtur i och kring Östersund - mycket har hänt på dessa 40 år kan jag lova, men det var med oerhört kul att få återse "sin" kasern och de ställen i Östersund  som jag har minnen ifrån.
Under hela vistelsen i Jämtland stod jag naturligtvis i tät kontakt med min hundvakt som hade ansvaret på hemmaplan - valptik och andra hundar. Just som Nicki påbörjat sin valpning så hände det som man inte vill ska ske - magomvridning på en annan hund, denna gång Viran, drygt 8 år.
Tack och lov fanns snabb hjälp att få. Viran kunde snabbt komma till djursjukhus och där få slippa sina plågor.

En av de fyra valparna visade redan från början att hon hade svårt att "hänga med"......tre dagar orkade hon, sedan var de bra tre, men det är tre som, just nu i alla fall, är starka och pigga och knubbiga..

LIV TÄNDS.....OCH LIV SLÄCKS......

Hunderiet består som bekant av många, många glädjeämnen, där bl a valpningar är en av de allra främsta höjdpunkterna. Att planera sina valpkullar, läsa stamtavlor, följa dräktigheten och sedan vara delaktig i födseln av nya individer slår det mesta. I hundlivets andra ände är det inte lika glädjefyllt. Det kommer alltid en dag då man måste skiljas från sin kompis, och den stunden kan se ut på många olika sätt. Ibland mycket hastigt och oväntat, ibland hinner man vara lite förberedd.

I helgen har jag - på avstånd - varit med om hundlivets båda ytterligheter. Domaruppdrag långt hemifrån
gjorde att inhyrd  mycket erfaren "barnmorska" fanns på plats, så den delen kändes helt trygg. Ingen kan emellertid  i förväg veta vad som sker i nästa sekund av livet - magomvridning kommer snabbt !!!- denna gång var det Viran som drabbades, mitt under Nickis pågående valpning....Jennie släppte allt hon hade för händer och kom i ilfart och hämtade Viran för transport till djursjukhus. Virans ålder och akuta tillstånd gjorde beslutet lite lättare.....hon fick somna in.

"Viran" - Night Flight's Elvira Johansson

Hemma i valplådan bidrog Nicki, med Christls hjälp, till att ytterligare fyra grand danoisvalpar såg dagens ljus.....Night Flight's Qulturkrock, tigrerad hane, Night Flight's Qrusidulla, gul tik, Night Flight's Qukeliku, gul tik och Night Flight's Quriåsa, tigrerad tik.........sorry, men tikvalparna "räckte inte till" - annars hade det nog blivit en liten Qusimurra också!!!

TACK Christl och Jennie för helt fantastisk hjälp i helgen.......!!!