 |
| Pirjo - magomvridning vid drygt 10 års ålder.. |
 |
| Viran - magomvridning vid drygt 8 års ålder |
 |
| Viran - magomvridning vid knappt sju års ålder.. |
Enligt försäkringsbolagens statistik är magomvridning en av de allra vanligaste dödsorsakerna i vår ras och då främst bland äldre grand danois.
Mina senaste tre dödsfall har alla haft magomvridning som orsak och det har "naturligtvis" fått fart på alla jävla expertkärringars tungor och hjärnor - alltför ofta i otakt..... Jag känner, i dagsläget, inte till något sent inkommet forskningsresultat som säger att magomvridning skulle vara "ärftligt" eller "genetiskt" och på så sätt vara förklaringen till att just min kennel drabbas ....undrar just om "kärringarna" känner till nåt som jag eller veterinärer inte känner till.......
Mina tikar har varit gamla eller mycket gamla när de blivit akut sjuka. Levande organismer brukar dö när de är gamla!!! Det gör myggor, pelargoner, vindögda kärringar, katter och smålänningar .....så även grand danois.......är det så himla svårt att förstå????
Varför inte fokusera på de allt fler grand danois som drabbas av magomvridning i unga år??? Då är det nåt som inte stämmer?!?!? Kanske nåt genetiskt?!?!? Eller ärftligt?!?!? Eller det kanske beror på vem/vilka som äger/eller är uppfödare?!?!? Eller att.....ja, säg det?!?!? Kanske alla "expertkärringar" har ett bra svar på den frågan....
Till er alla experter på området som kanske haft rasen i några månader eller, i bästa fall, några år, vill jag säga...... skaffa er lite erfarenhet och kunskap innan ni yttrar er. Era "teorier" framstår nu bara som löjliga....
Jag har till dags dato erfarenhet av c:a 15 magomvridningar under de drygt 40 år som jag varit i rasen.....och då ska man veta att jag under c:a 30 år av dessa haft fem eller fler hundar samtidigt...
Pirjo - Night Flight's Cat On Hot Tin Roof - fick magomvridning i fredags med mycket typiska symptom och smärtor, och fick somna in samma dag........10 år och 4 månader....är det så märkvärdigt så att kärringarna måste ringa runt till gud och alla andra för att få reda på "orsaken"???? Herrejävlar......så fattigt.......Pirjo var en MYCKET GAMMAL hund av rasen grand danois............punkt!!!
KÄRRINGAR!!!!..............skaffa er ett liv!!! Eller åtminstone lite vett och sans....lite kunskap skulle också vara klädsamt!!!
Har på snart 26 år haft 4 (även jag har haft flertalet hundar samtidigt och under de senaste 10 åren inte varit under 9 GD i hemmet) magomvridningar ingen med dödlig utgång eftersom jag valt att operera även gamla hundar. Har inga synpunkter på att man låter en gammal hund somna in vid magomvridning istället för att välja op. och ogillar att folk har synpunkter på att jag väljer operation. För mig finns sällan avlivnings alternativet om jag kan välja livet och om det är försvarbart medicinskt. Så länge var och en gör sitt yttersta för sin hund och det är det som känns rätt för ägaren så för attans respektera detta.
SvaraRaderaSatkärringarna och surgubbarna kan vi tyvärr inte göra något åt men kanske kan man inte få avlivningstillstånd på dessa eller i alla fall avelsspärr? För det vet vi att elaka kärringar föder elaka kärringar!
Bra kommentar!!
SvaraRaderaSom alla nog förstår - nja, kanske inte alla -
så har jag tagit eventuella avlivningsbeslut i samråd med veterinär. Besluten har varit helt beroende av hundens tillstånd vid ankomsten. Många vitala organ tar stor skada vid en magomvridning och en helhetsbedömning av den sjuka hundens framtid görs. Flera av mina hundar har opererats med bra resultat, medan andra fått somna in..
Den grupp individer som ägnar sig åt grupperingar och självförverkligande genom sina hundar är egentligen inte värda att kommentera. Tystnaden som ibland råder från övriga är sällan av acceptans. Den beror snarare på att man inte vill ha något med det att göra. T.o.m. vi valpköpare vrider oss av obehag varje gång djungeltrumman slår. Men för detta betydelselösa protokolls räkning tänker jag passa på att delge min spontana reaktion och frustration;
SvaraRaderaDe senaste ca fem åren har jag med mina små medel ägnat åt att göra allt jag har kunnat för forskningen kring DCM på SLU. Under den tiden har frånvaron av "världsmästare och engagerade" varit stor. Hela processen kring forskningen fick från start ett mycket svalt bemötande från de allra flesta. De allra flesta som verkligen hade kunnat bidra, dessutom, mot det största hotet för rasens välbefinnande. Så hur viktig är egentligen frågan om hundarnas hälsa? Jag kan räkna de grand danois som verkligen ställdes till förfogande på mina tio fingrar. Totalt fyra hundar från Night Flights tillhör den skaran. Viran och Pirjo var två av dem.
Man har rätt att tycka vad man vill om sina medmänniskor. Man kan välja att stå för sin uppfattning och bemöta det man anser vara fel på ett saklig vis. Man kan välja att ligga sömnlös om nätterna och i utvalt sällskap glädjas över andras tillkortakommanden. Det finns inga rätt eller fel. Inte ens när man gottar sig över någons tragiska förluster finns det några spelregler. Så är det, på gott och ont.
Bara genom denna kommentar kommer somliga skaffa sig förutfattade meningar om mig som person, min lämplighet som hundägare och vilken sida jag står på. Några kommer känna sig träffade och bli upprörda. Vissa har för länge sedan glömt att det här skulle handla om hunden och inte om människan bakom.
Så. Vad kan man då säga om en person som under 7, 8 och 10 år höll sig med tre hundar som aldrig stod i rampljuset? Tre hundar som stannade hemma medan andra visades upp på diverse utställningar och fick motta beröm och utmärkelser. Levde de rädda och stressade, instängda i en källare undan frisk luft och dagsljus med regelbundna tvångsparningar och på ett mirakulöst sätt nådde en hög ålder? Var de bara till besvär och var husse känslokall och likgiltig? Kan deras liv och höga ålder istället relateras till ett omhändertagande baserat på en lång erfarenhet - en sådan som man skaffar sig med ett stort engagemang och intresse? Vågar man i så fall anta att hundarna levde ett gott liv fram till sina respektive sista stunder?
Genom sig själv känner man andra, som ordspråket lyder. Det behöver vi alla påminnas om då och då. Vissa oftare än andra.
Tack Pelle....
SvaraRaderaMin hund är idag 4,5 år har en far som dog i hjärtfel och han är också ställd till förfogande men det enda som har hänt är att en kvinna ringt och frågat om han varit sjuk!!! Är det inte konstigt att man som "vanlig" gd ägare inte "räknas". Är det min sak att ringa forskarna eller vem det nu va som fick lappen jag fyllde i då min hund var ca 7 mån. Trodde klubben skulle hjälpa till med kontakter och övrigt vad gäller hjärtefrågan. Sen råkar han ju oxå vara blå och det gör ju inte saken bättre!! Håller med om att alla gnäller på allt och alla och hundarna alltså Grand Danoiserna är totalt bortglömda... Men ibland önskar jag att även experterna kunde agera mer proffesionelt. Vi lär våra barn att strunta i mobbare och andra "elaka" människor varför lever inte vi vuxna efter det? Varför sänka sig till samma nivå som "drägget"? Det finns helt uppenbart så mkt skitsnack och åsikter att det verkligen är hög tid att sätta hundarna i fokus inte ägarna....
SvaraRadera